The Salvation Army and ridicule

Rhetorical strategies for countering scorn and derision at the turn of the century 1900

Authors

DOI:

https://doi.org/10.52610/rhs.v27i86.298

Abstract

The Salvation Army came from England to Sweden in 1882, and rapidly became one of the leading social movements of the late nineteenth and early twentieth century. The movement’s use of colorful uniforms, popular music, and emotional preaching, and its charity to the poor and outcast, was met with both considerable enthusiasm and scathing ridicule. It is widely agreed that this movement was more ridiculed than any other in this period. The ridicule threatened both to undermine the ethos needed to
convince new members, and to discourage the members’ confidence. Using Michael Billig’s concept of “unlaughter”, my article studies the Salvation Army’s strategies to counter ridicule. I show how the movement on the one hand proactively sought to avoid ridiculousness and actively used seriousness and tears to convince, and on the other mobilized a martyr identity, for which the laughter of the opponents was a signal of their own righteousness.

Author Biography

Tim Berndtsson, Uppsala University

Associate professor, Department of literature, Uppsala University

References

Agnesdotter, C. (2014). Dikt i rörelse. Ingrid Sjöstrand och poesins retorik i kvinnornas fredsrörelse 1979 –1982. Möklinta: Göteborgs universitet

Aristoteles (1994). Om diktkonsten. Anamma: Göteborg

Aristoteles, (2012). Retoriken. Helsingborg: Retorikförlaget DOI: https://doi.org/10.52610/CUDB7074

Bergenmar, J. «Predika utan att predika. Allmänhetens religiösa läsningar av Selma Lagerlöfs författarskap». (2012) Kyrkohistorisk årsskrift, s. 85–103

Bergson, H. (1987). Skrattet. En undersökning av komikens väsen. Lysekil: Pontes.

Billig, M. (2005). Laughter and Ridicule. Towards a Social Critique of Humour. London: Sage DOI: https://doi.org/10.4135/9781446211779

Connolly, W.E. (2002). Identity Difference. Democratic Negotiations of Political Paradox. (2. ed.) Minneapolis: Minnesota University Press Cox, G.S.A. (2011). The Musical Salvationist. The World of Richard Slater (1854–1939) ‘Father of Salvation Army Music’. Woodbridge: Boydell Press

Davis, C. (2011). Jokes and Targets. Bloomington: Indiana University Press

Fahlgren, S. (2006). Predikantskap och församling. Sex fallstudier av en ecklesial baspraktik inom svensk frikyrklighet fram till 1960-talet. Uppsala: Uppsala universitet

Furuland, L. (2007) Folkbildningens och folkrörelsernas betydelse för arbetarlitteraturen i Sverige (Linköping, 2007)

Halliwell, S. (2008). Greek Laughter. A Study of Cultural Psychology from Homer to Early Christianity. Cambridge, UK: Cambridge University Press DOI: https://doi.org/10.1017/CBO9780511483004

Hawhee, D. (2002). «Agonism and Aretê». Philosophy & Rhetoric, 35(3), s. 185–207. DOI:10.1353/par.2003.0004 DOI: https://doi.org/10.1353/par.2003.0004

Jansdotter, A. (2007). «Rädda Rosa: Frälsningsarméns räddningsarbete i Sverige 1890–1920». Sedligt, renligt, lagligt. Prostitution i Norden 1880–1940, s. 107–135

Jansson. S. (1990). ”Ett samfund av dårar. Frälsningsarmén i svenska och danska skillingtrycksvisor”. I Inte bara visor. Studier kring folklig diktning och musik tillägnade Bengt R. Jonsson den 19 mars 1990. Stockholm: Svenskt visarkiv, s. 157–177

Kessel, M. (2019). Gewalt und Gelächter:”Deutschsein” 1914–1945. Stuttgart: Franz Steiner DOI: https://doi.org/10.25162/9783515123839

Kjäll, T. (1972–1783). Korsets färger bära: berättelsen om Frälsningsarmén i Sverige under åren 1882–1982. 3 vol. Stockholm: FA-press

Ljunggren, J. (2015). Den uppskjutna vreden. Socialdemokratisk känslopolitik från 1880- till 1980-talet. Lund: Nordic Academic Press

Lundin, J.A. (2013). Predikande kvinnor och gråtande män. Frälsningsarmén i Sverige 1882–1921. Malmö: Kira

Lundkvist S. (1977). Folkrörelserna i det svenska samhället 1850–1920, Uppsala: A & W

Nilsson, F. (2012). «Martyrer och respektabla kvinnor. Osäkra identiteter inom Frälsnings -armén vid 1800-talets slut». I B. Svensson & A. Wallette (red.), Individer i rörelse. Kulturhistoria i 1880-talets Sverige. Lund: Makadam

Nilsson, F. (2013). ««Vi måste taga de olyckliga till våra hem och hjärtan». Frälsningsarmén och gästfrihetens gränser.» Rig, s. 80–98

Rosengren, M. (2015). Psychagogia. Konsten att leda själar. (2. utg.) Ödåkra: Retorikförlaget. DOI: https://doi.org/10.52610/MADS7281

Schopenhauer, A. (1992). Världen som vilja och föreställning. Nora: Nya Doxa

Selander, I. (1986). «Jordiskt fosterland, himmelskt hemland eller socialistiskt paradis: folkrörelsernas nytextningar till nationalsångsmelodier». Årsbok / Vetenskapssocieteten i Lund. s. 93–164

Sigurdson, O. (2021). Gudomliga komedier. Humor, subjektivitet, transcendens. Volym 3. Kritik av den existentiella humorn. Göteborg: Glänta

Sloane, T.O. (red.) (2001). Encyclopedia of Rhetoric. Oxford: Oxford University Press

Smith, M. (2009). Humor, Unlaughter, and Boundary Maintenance. The Journal of American Folklore, 122 (484), s. 148–171 DOI: https://doi.org/10.2307/20487675

Thörn, H. (1997). Modernitet, sociologi och sociala rörelser. Göteborg: Kompendiet

Walker P. J. (2001). Pulling the Devil’s Kingdom Down. The Salvation Army in Victorian Britain. Los Angeles: University of California Press DOI: https://doi.org/10.1525/california/9780520225916.001.0001

Weaver, S. (2011). The Rhetoric of Racist Humour. US, UK and Global Race Joking. Farnham: Ashgate.

Downloads

Published

2023-09-05

How to Cite

Berndtsson, T. (2023). The Salvation Army and ridicule: Rhetorical strategies for countering scorn and derision at the turn of the century 1900. Rhetorica Scandinavica, 27(86), 8–27. https://doi.org/10.52610/rhs.v27i86.298