Att väcka en stämma
Prosopopoeia och retoriskt vittnande i Espen Söbyes Kathe, alltid vært i Norge
DOI:
https://doi.org/10.52610/rhs.v29i90.359Nyckelord:
Lyssnande, Förintelsen, Retoriskt vittnande, ArkivAbstract
I samtida retorisk teoribildning förekommer sedan ett par årtionden ett intressant begrepp. Retoriskt vittnande (rhetorical witnessing) har i den retorikvetenskapliga litteraturen använts för att beteckna olika former av vittnespraktiker, i synnerhet i relation till händelser av massivt våld (Hesford, 2004; Flynn & Allen, 2020; Allen, 2021). Trots dess förekomst vilar begreppet ännu i en oproduktiv vaghet och skulle vinna på att preciseras. I denna uppsats studerar jag en norsk skildring av ett av Förintelsens många offer som ett exempel på retoriskt vittnande. I min läsning framträder författaren, Espen Söbye, som ett ställföreträdande vittne – en person som utan att själv ha närvarat vid Förintelsens platser gör sig till ett språkrör för andra personers erfarenheter av förföljelse och våld. Mitt fokus ligger på hur Söbye följer de språkliga spår som en ung judisk flicka lämnat efter sig i ett dokumentarkiv som etablerades av nazisterna i det ockuperade Norge. Med utgångspunkt i detta exempel argumenterar jag för att det retoriska vittnandet kan förstås som en form av ställföreträdande vittnande: genom ett lyssnande som levandegör öden ur Förintelsens arkiv förmedlar det retoriska vittnet de dödas röster till eftervärlden. Därmed blir det retoriska vittnet till en länk mellan samtiden och det förgångna, och låter oss bevittna Förintelsens verklighet i en tid då de ursprungliga vittnena håller på att försvinna.
Referenser
Allen, Ira. J. (2021). Rhetorical witnessing and unconcluded war: For becoming-in-loss. Journal of Contemporary Rhetoric, 11(1): 57–77.
Apel, D. (2002). Memory effects: The holocaust and the art of secondary witnessing. Rutgers University Press.
Ballif, M. (1999). What is it that the audience wants? Or, notes toward a aistening with a transgendered ear for (mis)understanding. JAC, 19(1): 51–70.
Bickford, S. (1996). The dissonance of democracy: Listening, conflict, and citizenship. Cornell University Press.
Bruland, B. (2017). Holocaust i Norge: Registrering, deportasjon, tilintetgjørelse. Dreyers Forlag.
Davis, C. (2004). Can the dead speak to us? De Man, Levinas and Agamben. Culture, Theory and Critique, 45(1): 77–89.
Dotson, K. (2011). Tracking epistemic violence, tracking practices of silencing. Hypatia, 26(2): 236–257.
Engdahl, H. (2005). Beröringens ABC: En essä om rösten i litteraturen. Bonnier.
Fahnestock, J. (2011). Rhetorical style: The uses of language in persuasion. Oxford University Press.
Felman, S., & Laub, D. (1992). Testimony: Crises of witnessing in literature, psychoanalysis, and history. Taylor & Francis.
Flynn, E. A., & Allen, I. J. (2020). Symposium: Rhetorical witnessing in global contexts. Rhetoric Review, 39(4): 369–442.
Frost, H. D. (2010). Recent literatures of the Holocaust: Negotiations with (post)memory and the archive (masteruppsats). Department of Literatures and Languages, University of the Witwatersrand, Johannesburg.
Givoni, M. (2016). The care of the witness: A contemporary history of testimony in crises. Cambridge University Press.
Greve, Anniken. (2012). Knowing little, adding nothing: The ethics and aesthetics of remembering in Espen Söbye’s Kathe, Always Lived in Norway. I Lothe, J., Suleiman, S.R. & Phelan, J. (red.). After testimony: The ethics and aesthetics of Holocaust narrative for the future. Ohio State University Press: 162–179.
Hartman, Geoffrey. (1996). The longest shadow: In the aftermath of the holocaust. Bloomington.
Hesford, W. S. (2004). Documenting violations: Rhetorical witnessing and the spectacle of distant suffering. Biography, 27(1): 104–144.
Hirsch, M., & Spitzer, L. (2009). The witness in the archive: Holocaust studies/memory studies. Memory Studies, 2(2): 151–170.
Katz Thor, R. (2018). Beyond the witness: Holocaust representation and the testimony of images: Three films by Yael Hersonski, Harun Farocki and Eyal Sivan (doktorsavhandling). Institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola.
Levin, M. (2006). The belated witness: literature, testimony, and the question of Holocaust survival. Stanford University Press.
Lipari, L. (2012). Rhetoric’s other: Levinas, listening, and the ethical response. Philosophy & Rhetoric, 45(3): 227–245.
Morris, C. E. (2006). The archival turn in rhetorical studies; Or, the archive’s rhetorical (re)turn. Rhetoric & Public Affairs, 9(1): 113–115.
Osborne, D. (2020). What remains: the post-Holocaust archive in German memory culture. Camden House.
Ratcliffe, K. (2005). Rhetorical listening: identification, gender, whiteness. Southern Illinois University Press.
Snyman, G. (2007). Rhetoric and ethics: looking at the marks of our reading/speaking in society. Communicatio, 28(1), 39–48.
Søbye, E. (2015). Kathe, alltid vært i Norge: Biografi. De norske bokklubben.
Zeitlin, F. (1998). The Vicarious Witness: Belated Memory and Authorial Presence in Recent Holocaust Literature. History and Memory, 10(2): 5–42.
Öhrberg, A., Berndtsson, T., Fischer, O. & Mattsson, A. (red.) (2021). From dust to dawn: archival studies after the archival turn. Uppsala universitet, Litteraturvetenskapliga institutionen, Avdelningen för retorik.
##submission.downloads##
Publicerad
Referera så här
Nummer
Sektion
Licens
Copyright (c) 2025 Rhetorica Scandinavica
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 4.0 Internationell-licens.
Open Access; CC Erkännande-IckeKommersiell-IngaBearbetningar 4.0
