Hovets sofister: Diplomati, retorik och representationens problem
DOI:
https://doi.org/10.52610/rhs.v24i81.21Nyckelord:
Rhetoric, Diplomacy, Representation, Perpetual PeaceAbstract
Retoriken och diplomatin delar något vi kan kalla representationens problem och som springer ur svårigheterna att någonsin på ett korrekt sätt representera någonting. Föreliggande artikel tar sig an detta gemensamma problem genom att undersöka de olika lösningar som erbjudits genom historien, något som tar oss från Platons och Aristoteles kritik av sofisterna, via Demosthenes och Aeschines ansträngningar att mäkla fred med Filip den II av Makedonien, till Rousseau, Kant och det samtida studiet av diplomatisk retorik. I Kants idé om den eviga freden och Perlmans begrepp om det universella auditoriet finner vi också något som framstår som modernitetens svar på detta antika problem, accepterandet av vad vi med Hegel skulle kunna kalla språkets och fredens dåliga oändlighet. Slut ligen diskuterar artikeln Lacans förståelse av diplomaten som representant och de möjligheter som erbjuds att undkomma den oändliga dialektiken mellan försöket och dess misslyckande.
Referenser
Audouard, X. (u.å.). «Séminaire 26 Mai 1965». I J. Lacan, Le séminaire, XII: Problèmes cruciaux pour la psychanalyse, 1964-1965. unpublished.
Carcasson, M. (2000). «Unveiling the Oslo Narrative: The Rhetorical Transformation of Israeli-Palestinian Diplomacy». Rhetoric & Public Affairs, 3(2), 211–245. https://doi.org/10.1353/rap.2010.0145
Deos, A., & Pigman, G. A. (2010). «Sustainable Public Diplomacy: Communicating about Identity, Interests and Terrorism». I C. M. Constantinou & J. Der Derian (Red.), Sustainable diplomacies (s. 151–172). Basingstoke: Palgrave Macmillan.
Der Derian, J. (1989/2009). «Arms, hostages, and the importance of shredding in earnest: Reading the national security culture (II)». I Critical practices in international theory: Selected essays (s. 31–42). London: Routledge.
Fletcher, C. (2015). Diplomacy in Renaissance Rome: The rise of the resident ambassador. Cambridge: Cambridge University Press.
Frigo, D. (2008). «Prudence and Experience: Ambassadors and Political Culture in Early Modern Italy». Journal of Medieval and Early Modern Studies, 38(1), 15–34. https://doi.org/10.1215/10829636-2007-017
Garden, G. de. (1833). Traité complet de diplomatie, ou théorie générale des relations extérieures des puissances de l’Europe, tome premier. Paris: Librarie de Treuttel et Würtz.
Grotius, H. (1625/1901). The rights of war and peace: Including the law of nature and of nations translated from the original Latin of Grotius with notes and illustrations from political and legal writers. (A. C. Campbell, Övers.). London: M. Walter Dunne.
Hampton, T. (2009). Fictions of embassy: Literature and diplomacy in early modern Europe. Ithaca, NY: Cornell University Press.
Hegel, G. W. F. (1832/1923). Sämtliche Werke. Bd 3, Wissenschaft der Logik, T. 1. Leipzig: Felix Meiner.
Hotman, J. (1603). L’ambassadeur. [okänd]: [okänd].
Howell, B. W. (2008). «Reagan and Reykjavík: Arms Control, SDI, and the Argument from Human Rights». Rhetoric & Public Affairs, 11(3), 389–415. https://doi.org/10.1353/rap.0.0045
Kant, I. (1795/2018). Om den eviga freden (A. W. Johansson, Övers.; 2:a uppl.). Göteborg: Daidalos.
Kelley, C. E. (1988). «The public rhetoric of Mikhail Gorbachev and the promise of peace». Western Journal of Speech Communication, 52(4), 321–334. https://doi.org/10.1080/10570318809389645
Lacan, J. (1991). Le séminaire, livre XVII: L’ envers de la psychoanalyse, 1969—1970 (J.-A. Miller, Red.). Paris: Éditions du Seuil.
Lacan, J. (1973/2015). Bok XI: Psykoanalysens fyra grundbegrepp (C. Franzén & M. Svensson, Övers.). Hägersten: Tankekraft Förlag.
Lid Falkman, L. (2009). Ledarskapande retorik: Dag Hammarskjöld och FN:s övriga generalsekreterare som scen för karisma, dygder och ledarideal. Stockholm: Economic Research Institute, Stockholm School of Economics (EFI).
Oliver, R. T. (1950). «The speech of diplomacy as a field for research». Central States Speech Journal, 1(2), 24–28. https://doi.org/10.1080/10510975009362261
Oliver, R. T. (1951). «Role of speech in diplomacy». The Southern Speech Journal, 16(3), 207–213. https://doi.org/10.1080/10417945109371174
Oliver, R. T. (1952). «Speech in international affairs». Quarterly Journal of Speech, 38(2), 171–176. https://doi.org/10.1080/00335635209381760
Perelman, C. (1975). «Philosophie, rhétorique, lieux communs». I A. Mercier & M. Svilar (Red.), Philosophes critiques d’eux-memes, vol 1 (s. 175–226). Bern: Verlag Herbert Lang.
Perelman, C. (1977/2004). Retorikens imperium: Retorik och argumentation (M. Rosengren, Övers.). Stockholm/Stehag: Brutus Östlings bokförlag Symposion. Ny utgåva 2013: Retorikens imperium: Retorik och argumentation (M. Rosengren, Övers.). Retorikförlaget.
Rousseau, J.-J. (1789/1964). Jugement sur le projet de paix perpétuelle. I Œuvres complètes de Jean-Jacques Rousseau, vol. III (s. 591–600). Paris: Gallimard.
Stagnell, A. (2020). Diplomacy and Ideology: From the French Revolution to the Digital Age. London: Routledge.
Varlet, J.-F., & Kollektiv. (1790). Pétition, ou Manifeste d’une partie du souverain à ses délégués, signée sur l’autel de la patrie, et présentée le jour où le peuple se lèvera en masse pour résister à l’oppression avec les seules armes de la raison. Paris: de l’impr. de P. Provost.
Yang, M. M. (2011). «President Nixon’s Speeches and Toasts during His 1972 Trip to China: A Study in Diplomatic Rhetoric». Rhetoric & Public Affairs, 14(1), 1–44. https://doi.org/10.1353/rap.2011.0012
Žižek, S. (2009). The parallax view. Cambridge, Mass.: MIT Press.
##submission.downloads##
Publicerad
Referera så här
Nummer
Sektion
Licens
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 4.0 Internationell-licens.
Open Access; CC Erkännande-IckeKommersiell-IngaBearbetningar 4.0
