Den anklagade tittaren. Strategiskt publiktilltal i satiriska anklagelser
DOI:
https://doi.org/10.52610/rhs.v25i82.15Nyckelord:
news satire, accusation, categoria, rhetorical strategy, composite audience, kynical rhetoricAbstract
Offentliga anklagelser leder ofta till kontrovers. Anklagelser har studerats utifrån hur de ger upphov till vissa typer av försvar, liksom hur en anklagande part kan övertyga om skuld och förstärka uppfattningen om anstötligheten i en handling. Vi undersöker ett satirprogram som anklagelse, med särskilt fokus på hur dess retoriska struktur strategiskt möjliggör vissa gensvar och motverkar andra. Vi visar hur ett inslag i nyhetssatirprogrammet Svenska nyheter konstruerade en komplex anklagelse mot det svenska friskolekösystemet, och mot karaktären hos den utbildade medelklass som främst använder systemet. Inslagets konstruktion placerar den anklagade medelklassen som adresserad publik i tre olika subjektspositioner, och relationen dem emellan motiverar botgöring snarare än försvar. Analysen visar hur en växlande positionering av samma grupp som domare, offer och anklagad kan fylla särskilda funktioner i anklagelser som anger vägar till upprättelse och öppningar för försoning
Referenser
Arpi, I. (2015). “Gärna mångfald men ingen höger.” Neo #1, 2015.
Benoit, W. L., & Dorries, B. (1996). “Dateline NBC’s persuasive attack on Wal‐Mart”. Communication Quarterly, 44(4), s. 463-477. https://doi.org/10.1080/01463379609370032
Billig, M. (2005). Laughter and ridicule: towards a social critique of laughter. London: Sage.
Bogel, F. V. (2001). The difference satire makes: rhetoric and reading from Jonson to Byron. Ithaca: Cornell University Press.
Bolin, G. (2013). “Questioning Entertainment Value. Moments of disruption in the history of Swedish television entertainment”. I M. Djerf-Pierre & M. Ekström (Red.), A History of Swedish Broadcasting. Communicative ethos, genres and institutional change. Göteborg: Nordicom.
Bruhn, T. (2018). Delade meningar. Retorisk flertydighet och den pluralistiska publiken i politiska förnyelseprocesser. Ödåkra: Retorikförlaget. https://doi.org/10.52610/GNUN7212
Burke, K. (1970). The rhetoric of religion: Studies in logology. Berkeley: University of California Press.
Burke, K. (1984). Permanence and Change: An Anatomy of Purpose. Berkeley: University of California Press.
Böhlmark, A., Holmlund, H., & Lindahl, M. (2015). Skolsegregation och skolval. Rapport 2015:5. Uppsala: Institutet för arbetsmarknads-och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU).
Critchley, S. (2002). “Did you hear the One about the Philosopher Writing a Book on Humour?” Richmond Journal of Philosophy, 2(Autumn), s. 1-6. https://doi.org/10.1017/S147717560000035X
Croneman, J. (2014, 2014-09-09). “Dags att starta friskola för borgerliga ståuppare, så blir det rättvist.” Dagens Nyheter. Hämtad från https://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/johan-croneman-dags-att-starta-friskola-for-borgerliga-stauppare-sa-blir-det-rattvist/ [2021-04-10]
Davisson, A., & Donovan, M. (2019). “”Breaking the news… on a weekly basis”: trolling as rhetorical style on Last Week Tonight”. Critical Studies in Media Communication, 36(5), s. 513-527. https://doi.org/10.1080/15295036.2019.1649706
Day, A. (2011). Satire and dissent: Interventions in contemporary political debate. Bloomington: Indiana University Press.
de Certeau, M. (1984). The Practice of Everyday Life (S. Rendall, Övers.). Berkeley: University of California Press.
Doona, J. (2020). “Political comedy engagement: Identity and community construction”. European Journal of Cultural Studies, 23(4), s. 531-547. https://doi.org/10.1177/1367549418810081
Doona, J. (2021). “News satire engagement as a transgressive space for genre work”. International Journal of Cultural Studies, 24(1), s. 15-33. https://doi.org/10.1177/1367877919892279
Ellwanger, A. (2012). “Apology as metanoic performance: Punitive rhetoric and public speech”. Rhetoric Society Quarterly, 42(4), s. 307-329. https://doi.org/10.1080/02773945.2012.704118
Feldman, L. (2007). “The news about comedy: Young audiences, The Daily Show, and evolving notions of journalism”. Journalism, 8(4), s. 406-427. https://doi.org/10.1177/1464884907078655
Friedman, S. (2014). Comedy and distinction: The cultural currency of a ‘Good’sense of humour. Routledge. https://doi.org/10.4324/9780203740279
Hariman, R. (2008). “Political parody and public culture”. Quarterly Journal of Speech, 94(3), s. 247-272. https://doi.org/10.1080/00335630802210369
Higgie, R. (2014). “Kynical dogs and cynical masters: Contemporary satire, politics and truth-telling”. Humor, 27(2), s. 183-201. https://doi.org/10.1515/humor-2014-0016
Hoff‐Clausen, E. (2018). “Rhetorical Agency. What Enables and Restrains the power of speech?” I Ø. Ihlen & R. L. Heath (Red.), The Handbook of Organizational Rhetoric and Communication (s. 287-299). Hoboken: John Wiley & Sons, Inc. https://doi.org/10.1002/9781119265771.ch20
Hutcheon, L. (1994). Irony’s edge: The theory and politics of irony. London: Routledge.
Hübler, M. T., & Bell, D. C. (2003). “Computer-mediated humor and ethos: Exploring threads of constitutive laughter in online communities”. Computers and Composition, 20(3), s. 277-294. https://doi.org/10.1016/S8755-4615(03)00036-7
Jones, J. P. (2013). “Performativity, and play: The reinvigoration of citizenship through political satire”. I J. Hartley, J. Burgess, & A. Bruns (Red.), A Companion to New Media Dynamics. West Sussex: Blackwell. https://doi.org/10.1002/9781118321607.ch27
Just, S. N., & Christiansen, T. J. (2012). “Doing diversity: Text-audience agency and rhetorical alternatives”. Communication theory, 22(3), s. 319-337. https://doi.org/10.1111/j.1468-2885.2012.01407.x
Koivukoski, J., & Ödmark, S. (2020). “Producing Journalistic News Satire: How Nordic Satirists Negotiate a Hybrid Genre”. Journalism Studies, 21(6), s. 731-747. https://doi.org/10.1080/1461670X.2020.1720522
Lilja, M. (2015). “Det bästa för mitt barn”: nyblivna mödrar i den delade staden (Dissertation). Örebro: Örebro University. Hämtad från http://ludwig.lub.lu.se/login?url=https://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=cat07147a&AN=lub.4702939&site=eds-live&scope=site
Neuendorf, K. A., & Fennell, T. (1988). “A social facilitation view of the generation of humor and mirth reactions: Effects of a laugh track”. Communication Studies, 39(1), s. 37-48. https://doi.org/10.1080/10510978809363233
Perelman, C., & Olbrechts-Tyteca, L. (1971). The New Rhetoric: a Treatise on Argumentation (J. Wilkinson & P. Weaver, Övers.). Notre Dame: University of Notre Dame Press.
Ryan, H. R. (1982). “Kategoria and apologia: On their rhetorical criticism as a speech set”. Quarterly Journal of Speech, 68(3), s. 254-261. https://doi.org/10.1080/00335638209383611
Scannell, P. (2000). “For-anyone-as-someone structures”. Media, Culture & Society, 22(1), s. 5-24. https://doi.org/10.1177/016344300022001001
Sommerstein, M. (2018). “Friskolornas riksförbund: Svenska nyheter har passerat en gräns”. SVT nyheter 2018-04-04. Hämtad från https://www.svt.se/nyheter/inrikes/friskolornas-riksforbund-svenska-nyheter-har-passerat-en-grans
Svenska nyheter. (2018). Säsong 1, Avsnitt 4. Regi M. Lindgren. Sänt 2018-03-30, SVT 1.
SVT Programetik. (2019). SVT Programetiks informationsbrev 2019-04-01. Hämtad från https://omoss.svt.se/var-roll/sa-granskas-svts-publiceringar/fria-och-fallt.html
SVT öppet arkiv. (2002). “Politisk tillbakablick. Göran Persson dansar med kossan Doris”. https://www.svtplay.se/video/17338766/politisk-tillbakablick/valet-sasong-1-goran-persson-och-kossan-doris [2021-04-10]
Waisanen, D. (2018). “The comic counterfactual: Laughter, affect, and civic alternatives”. Quarterly Journal of Speech, 104(1), s. 71-93. https://doi.org/10.1080/00335630.2017.1401224
Weibull, L. (2016). “Medier mellan politik och marknad – 1970–2015.” I Människorna, medierna & marknaden. Medieutredningens foskningsantologi om en demokrati i förändring. Stockholm: SOU 2016:30.
##submission.downloads##
Publicerad
Referera så här
Nummer
Sektion
Licens
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 4.0 Internationell-licens.
Open Access; CC Erkännande-IckeKommersiell-IngaBearbetningar 4.0
